Vi hade länge planera en semester på Saimen med Saima kanal. Var tänkt att det skulle vara sommaren 2022. Men det blir inte alltid som man planerat.
Så vi siktade in oss på Mälaren i stället. Semestern började från midsommaren och vi beslöt att om det är passligt vind så startar vi direkt semestern börjar och tar raka spåret västerut. Passlig vind är i vårt fall allt utom sydväst till väst.
Det var nästan ingen vind så vi började tuffa för motor från Borgå. Midsommarafton i Porkkala, midsommardag på Jussarö och midsommarsöndag i Högsåra. Vi var inte enda Borgåbåt som hade samma rutt, till Rumpan bar på Högsåra kom också s/y Maya (BSS). Några dagar senare var vi tre Borgåbåtar i Rödhamn söder om Mariehamn. Där hade vi sällskap av Maya och Armida (BNK). Följande morgon bar det för oss alla iväg över Ålands hav. Vi skippade semlorna som kom först klo 9 och åkte redan före klo 7. Visade sig vara ett bra val, vinden var på avtagande och när vi startade var det ännu ~8m/s. För oss räckte vinden till första sjömärken på svenska sidan, sen blev det motor. Maya som startade 2 timmar senare hade fått köra nästa hela vägen till Furusund. (men semlorna hade varit goda). Därifrån fortsatte vi sen i olika riktning.
Vi lyckades få en plats i Vaxholm. Alla hamnar in mot Stockholm var överfulla eftersom det var två dagar till starten av Gotland runt. Vår plan var att åka direkt in genom Hammarby slussen. Före det tog vi ett varv förbi Wasahamnen med alla tävlingsbåtar. Mellan Vaxholm och Slussen var det en hel del seglare ute och tränade. Gällde nog att hålla tungan rätt i mun när VO70:or kryssar förbi. Vi är vana att väja undan i god tid, men det fungerar inte när man har tiotals båtar runtom. Där de snabbaste seglar och man själv går långsamt (6 knop) för motor. Så blev att försöka ändra väjningstänkande och väja först när man ser ögonvitorna på den andra skepparen. 😊
Bredvid Vikingline terminalen är Danviksbron som öppnar en gång per timme. Därifrån kommer man in till Hammarby sjöstad och Hammarby slussen. Slussen har också bro som öppnas vid behov. Till Mälaren kommer man in med ca 25m hög mast. Vi var bara ett par båtar som slussade in så det gick hur enkelt som helst. Skillnaden i vatten-nivå mellan Saltsjön och Mälaren är liten så man märker knappt om man åker upp eller ner.
Vår första hamn i Mälarn var Stockholms Segelsällskap under Västerbron på Kungsholmen. Bara Årstabroarna, öppningsbara Liljeholmsbron och runt hörnet när man slussat in. Broarna öppnas normalt en gång per timmer, men har uppehåll när det är rusningstid för biltrafiken. Så kollar man före behöver man inte hänga vid bron och vänta. Hamnen var lite och lite sliten, men centralt på Kungsholmen. Så vill man undvika turisterna på Djurgården (Wasahamnen) men ändå ligga centralt så är det ett bra val.
Från centrala Stockholm åkte vi västerut in i själva Mälaren. En ~20 NM från Stockholm ligger Björkö med Birka som var en ”storstad” på Vikingatiden. Tyvärr ligger hamnen på västra sidan och är oskyddad. Vinden var från väst och ganska frisk så vi tog sikte på Mariefred med Gripsholms kungliga slott. I Mariefred stannade vi två nätter i gästhamnen som var precis bredvid slottet. Hamnen hade plats för över 50 gästbåtar, men var som mest 7 när vi var där. Det är många som tillbringar veckoslut i Mälaren, men semestern ute i Östersjön så början av juli är inte högsäsong.
Mariefred är en trevlig liten stad med smalspårig järnväg och slottet som stora sevärdheter. Vi tog en runda i Gripsholms slott, snabbtitt på 5000(!) porträtt från 1500-talet till nutid. Man blir snurrig med mindre. Men fint var det!
Från Mariefred fortsatte vi västerut. Missade Stallarholmbrons öppning med nån minut, så var bara att vänta en timme. Nu började vädret visa sig från en sämre sida – ösregn när vi väntade. När vi närmade oss Strängnäs läste vi till oss på nätet att Tosteröbron hade problem. Det hade varit varmt senaste veckorna och brons värmeutvidgning gjorde att de bara öppnade den tre gånger per dygn. Och då med brandkåren som kylde den med vatten. Vi läste också till oss att det tillfälligt var tillåtet att lägga till vid ångbåtsbryggan just före bron. Gästhamnen var på andra sidan bron, men när vi hade bra (och gratis) plats vid ångbåtsbryggan så ”missade” vi broöppning hela dygnet.
Till samma brygga kom också Roter Teufel som var på rekreationsresa med personalen på Frösåkers brygga (dess hemmahamn). Skeppet är en 28 meter lång Kogg som är byggd som en exakt kopia av ”Skanörskoggen” som förliste ca 1400 vid Skånes kust. Det är troligt att den ursprungliga koggen var ett piratskepp använd av vitaliebröderna som härjade i Östersjön på 1390-1430 talet.
Från Strängnäs skulle en naturlig fortsättning varit Västerås, men blev i stället kurs norrut mot Enköping där vi hade träff med en kaveri från jobbet. I sjökortet (pappers, nyaste som fanns) och på plottern hittade vi en liten farled som gick förbi Tynnelsö (med slott). Som vanligt i Sverige så fanns det inte nå djupangivelser på farleden men vi tänkte att eftersom den nu var utmärkt kunde den inte vara helt grund... på några ställen fanns det märkt 1,8m så vi tog det sakta där. Vi har ganska bra ekolod, så bara man tar det sakta (ett par knop) så hinner man nästan stanna innan kölen tar i om det kommer nåt konstigt på skärmen. Grunda stället gick bra, var nästan 3m vatten. Lite norr om Tynnelsö svängde farleden österut och kom ett annat grunt ställe, märkt 2,2m. Där var det faktiskt inte ens mer vatten än 2m, men vi klara det bra. Senare läste jag i en Facebook grupp (Båtliv i Mälaren) att farleden inte var officiell och bara menad för småbåtar. Vi var tydligen en av de få segelbåtar som vågade sig igenom där, hoppsan. :)
Till Enköpings centrum går det en å. Inte så stor och bred som Borgå å, utan i klass med Fladan. Som vanlig fanns det inga pålitliga djupangivelser, men hade hittat bilder på stadens websida med en 50 fots segelbåt där kölen var minst 2m djup. Så hade den tagit sig in borde det nog vara möjligt för oss också. Fanns en hel del fågelliv i ån. Hägrar som flög iväg när vi kom ett par meter ifrån. En flyttande vass-dunge kom också emot. Först trodde vi det var stopp, men den gled nog förbi.
Vi var enda turistbåt inne i stan, och om vi kommer ihåg rätt så var hamnavgiften 120 kronor (dryga 10€). Inte så farligt, fanns wc, dusch och sophantering. Restaurang helt bredvid.
Efter Enköping hade vi en regnar-nästan-hela-dagen-utan-vind dag och beslöt att bara puttra på mot Uppsala. Finns bara en väg om man vill ta sig till Sigtuna eller Uppsala och det är via Stäket mellan Kungsängen och Sollentuna. På vägen körde vi förbi flera klubbholmar. I Mälaren är de flesta klubbars hamnar öppna för alla. De har en del av hamnen för medlemmar och en del av bryggan är utmärkt som gästplatser. Det konstiga var att de klubbholmar vi körde förbi var helt tomma! – mitt i veckan är det inte rusning, inte ens i juli.
Vid Stäket finns en svängbro, en högbro (26m) och för att göra det jobbigare för seglare en rätt så nybyggd järnvägsbro som är 15,4m på mitten. En öppning på sidan har enligt sjökortet 17,1m seglingsbar höjd. Men ingen skyllt på själva bron! Hittade på nätet en sida som säger att ”I båtrännan under brons västra spann är den segelfria höjden 18m” – låg ser den ut, men om man kommer under Emsalö bro borde kan nog komma under? Svängbron var bemannad så vi frågade brovakten. Han som jobbade 100m från bron sa att han inte hade nån aning om höjden, men att större båtar än vår nog tagit sig under... Så provade och med våra 16,5m var det i alla fall inga problem, fast det såg illa ut.
Ett stycke norrut ligger Sigtuna, Sveriges äldsta stad, grundad för över tusen år sen. Gästhamnen ligger centralt och där var till vår förvåning en hel del andra gästbåtar! Vi var inte ensamma längre. Bredvid oss hade vi en ensamseglare från England. Han lämnade båten i Sigtuna för en vecka för att flyga hem. Till Arlanda går lokalbuss på 20 min. Så Sigtuna är ett bra ställe för besättningsbyte. Finns också en gågata med fina restauranger, caféer och butiker.
Vi fortsatte norrut och en svängbro senare kom vi till Skoklosters slott. Det är det största privata slott som någonsin byggts i Sverige. Numera är det ett museum. När vi kom så var bryggan helt tom, vi var tydligen tidigt ute på en söndag (klockan var tolv). Om det var nån hamnavgift vet vi inte, överlag var det billigt i Mälaren. Vill man kolla på alla utställningar så är nog några timmars rundvandring alldeles för kort tid. Men vi hade stämt träff i Uppsala så vi seglade vidare.
Längre norrut än Uppsala kan man inte ta sig i Mälaren. Vi nöjde oss med Skarholmen, där Uppsala segelsällskap och Ekolns Segelklubb har hemmahamn. Sista biten in i Fyrisån är bakom tre öppningsbara broar. Och det skulle tagit tid att ta sig dit så broarna inte öppnas i rusningstid. Gästhamnen inne i Uppsala är bara en liten utbuktning i ån utan nån som helst service. Den råkar också vara helt bredvid kontoret där jag har en stor del av mina kolleger, så lite väl bekant.
Skarholmen är centrum för båtlivet i norra Mälaren, men där var inte direkt nån rusning. Finns inga dedikerade gästplatser utan hamnkaptenen delar ut platser som den dagen är tomma. Här var det betalning med Swich som gällde. Det är en mobilbetalning som nästan alla har och använder. Jättesmidigt, men kräver att man har ett svenskt abonnemang och bankkonto. Som tur hade vi en kollega på besök i båten som kunde swicha.
När vi vände om och började ta oss söderut igen hade vi inte riktigt klart var nästa stopp kunde vara. Ursprungliga planen hade varit att ta några dagar söderut i Stockholms skärgård, men svärfar hade hamnat på sjukhus så vi beslöt att åka hemåt. Långtidsprognosen visade på att vi hade 4 bra dagar på kommande, sen minst lika många med hård nordlig vind och regn. Vi beslöt att ta en svängbro i gången och se hur långt vi kommer. När vi närmade oss Stockholm beslöt vi för att Kungsängen kunde vara ett bra ställe. Hamnen var fin, men utsatt för sydliga vindar. Nu blåste det svagt nordligt så deras gästbrygga passade bra. Där var vi också ensamma. Hittade en skylt med nummer att swicha pengar för att få kod till wc och dusch. Blev att ringa hamnkaptenen och berätta att vi kunde betala kontant efter besök i butiken och bankomaten. Visade sig att hamnkaptenen Jonas var i hamnen, följande dag började hans semester som han skulle tillbringa på sin ny införskaffade Nauticat 33 från -80 talet.
Elsparkbräda är behändigt att ha med i båten. Det var inte långt till Kungsängens centrum med matbutik, pendeltåg och bankautomat, men bara uppförsbacke. Och vilken kontrast, hamnen var fin och idylliskt men inte ens en kilometer bort var man mitt i en betongförort.
Nu när vi höll på att lämna Mälaren så började vi ha känsla att vi nog kan det här. Så kolla inte ens upp följande bro, antog att den öppnar jämn timme som alla andra. Det gjorde den inte utan i stället varje jämn halvtimme. 55 minuter av väntande blev det där. När vi närmade oss Hammarby slussen kunde man klart se att det kommer att vara full rulle där. Verkade som om alla båtar runt oss hade samma mål. Halvtimmesbron var tydligen tajmad så att man med 5-6 knop kom direkt in till en öppen sluss. Med en massa båtar där före. Så vi kom inte in till kajen utan blev mitt i slussen. Fick bara ta tag i grannbåtarna. Vi märkte att fast vi kände oss som helt nybörjare så hade vi betydligt bättre koll på oss och båten än en hel del andra där. Var lätt kaos. In till Mälaren kommer man gratis, men slussningen ut kostar. För oss blev det 267 kronor om jag minns rätt. Inte dyrt i alla fall. Betalningen gjorde man med en liten kortläsare som sträcktes ut i ändan på en lång käpp.
När vi kom ut på det fria i Saltsjön tog vi sikte på Wasahamnen. Vi körde in i hamnen precis när det började ösregna. Inte en ledig plats nånstans. De enda lediga platserna var ytterom den flytande vågbrytaren i svallet från alla Vaxholmsbåtarna. Vi lyckades lägga till utan skavanker, men 8 fendrar i sidoförtöjning var nog inte tillräckligt. Regnet slutade och i samma veva var det flera båtar som lämnade hamnen. Supersnabb förflyttning in i hamnen igen. Vi kom in som nummer två och lyckades få en bra plats. Några minuter senare var det fullt igen. Vi tog en båt från Holland utan på vår tills de hittade plats. Det var visst förbjudet enligt skyltar på svenska, men just då förstod vi bara finska och engelska.
En orsak till att vi klämde in oss i värsta turisthamnen vara att vi hade veterinärtid i Östermalm för att få tablett mot echinokock och anteckning i passen till hundarna. För att få komma från Sverige (eller Estland) med hundar så behöver de ha pass med anteckning om att maskmedicin tagits 1-5 dygn innan gränsövergång.
Följande dag var det full fart nordost, med snabbstopp i Vaxholm för diesel och septitömning. Septitömnings-stationer fanns nog på några ställen i Mälaren, men nå väl utmärkta var de inte och oftast obekvämt långt in i hamnen. Vaxholm väl synligt bränsle, vatten och septi, men de är ytterom hamnen där det nog är en hel del svall. Till kvällen kom vi ut till Feijan, som är en hamn öster om Kapellskär. Fin restaurang med bra mat, men var dyraste på hela resan. Här kollade vi på alla olika väderprognoser vi lyckades få tag på. Det var vid det här laget redan ganska kraftig nordlig vind, så inte alls optimalt för Ålands hav. Prognoserna för nästa dag var lite varierande, men alla visade på att vinden skulle vrida från 10-13m/s nordligt till västligt under dagen och samtidigt försvagas för att sen under några timmar dö ut, bli svagt östlig och sen över 15m/s från nordost med inkommande regn. Det var bara klockslagen som skiljde lite mellan de olika prognoserna.
Så vi fick fundera på om vi skulle försöka på att hitta en väderlucka, med risk för att ha alltför höga vågor från norr eller få regnområdet med ännu hårdare vind. Eller att bli kvar på svenska sidan för 4 dagar till, för så länge var det väntat att den hårda nordvästliga vinden skulle hålla i.
Valet var att lyckas pricka minsta möjliga sidovind, men tillräckligt mycket sid/medvind för att komma över på åländska sidan. Distansen från Freijan till första öarna som ger vindskydd på åländska sidan är ca 30 sjömil. I 10m/s sidovind så seglar vi nog 6 knop fast vågorna bromsar en del. Så vi beslöt att starta först klo 12 följande dag för att ha så svag vind som möjligt men ändå hinna fram före regn och hård vind.
Följande dag blåste det hårt på morgonen, men vi höll fast vid planen att starta klo 12 och det verkade gå bra. Vinden var nordväst kring 10 m/s, med lite mer i byarna. Och fast vi kom ut på helt öppet hav verkade vinden inte öka, prognosen stämde! Knöligt var det med våghöjd på minst 1,5m om inte mer? Över 20 sjömil gick det bra, vi kunde öka segelytan och det kändes som om vi var på bättre sidan. Då dog vinden plötsligt helt. Det var omöjligt att ha seglen uppe, de bara slog. Så vi fick starta motorn. De gunga helt massor, från 30 grader åt ena håller till lika mycket åt andra. I över en timme fick vi köra tills vi kom in bakom några öar och fick lä.
Mariehamn östra som vi inte varit till på många år hade bra med plats trots att många hade sökt sig in till stan för de kommande regndagarna.
Efter tre dygn med takeaway pizza hade vi fått tillräckligt av Mariehamn. Det var fortfarande kraftig nordvästlig vind, men regnet hade slutat. Utan nå direkta planer tog vi oss över Lumparn, österut. Seglinge skulle ha varit en bra hamn med tanke på vinden, men det hade nog alla andra också tänkt. Masthavet vi såg gjorde att vi inte ens närmade oss hamnen utan tog istället i land på vindsidan, Kumlinge Reimarshamn. Hamnen är inte så utsatt för NV-vind om man bara lyckas få en plats långt inne på bryggan. Det var inte svårt, vara bara några båtar där. Vi tog bojen längst in (som har ett grund ganska nära, utmärkt med en liten kanister) och där blåste det inte alls. Någon vecka senare var det en diskussion på Facebook där nån lyckades köra på grundet och skyllde på hamnen. Vi var bara nöjda för att ha en egen fin plats.
Från Kumlinge seglade vi sen österut via Korpo, Nagu och Högsåra den vanliga rutten förbi lugna Hangö till Borgå. Inte heller på hemvägen var det överfullt nånstans fast vi nu var in på tredje veckan i juli. Största överraskningen på resan var nog i alla fall det att Mälaren var så tom på båtar och folk, vi hade hört det, men inte tror man före man ser det. Och nu efteråt har vi fått höra att alla fanns i Västerås som vi missade. 😊
