En orsak till att vi klämde in oss i värsta turisthamnen vara att vi hade veterinärtid i Östermalm för att få tablett mot echinokock och anteckning i passen till hundarna. För att få komma från Sverige (eller Estland) med hundar så behöver de ha pass med anteckning om att maskmedicin tagits 1-5 dygn innan gränsövergång.
Följande dag var det full fart nordost, med snabbstopp i Vaxholm för diesel och septitömning. Septitömnings-stationer fanns nog på några ställen i Mälaren, men nå väl utmärkta var de inte och oftast obekvämt långt in i hamnen. Vaxholm väl synligt bränsle, vatten och septi, men de är ytterom hamnen där det nog är en hel del svall. Till kvällen kom vi ut till Feijan, som är en hamn öster om Kapellskär. Fin restaurang med bra mat, men var dyraste på hela resan. Här kollade vi på alla olika väderprognoser vi lyckades få tag på. Det var vid det här laget redan ganska kraftig nordlig vind, så inte alls optimalt för Ålands hav. Prognoserna för nästa dag var lite varierande, men alla visade på att vinden skulle vrida från 10-13m/s nordligt till västligt under dagen och samtidigt försvagas för att sen under några timmar dö ut, bli svagt östlig och sen över 15m/s från nordost med inkommande regn. Det var bara klockslagen som skiljde lite mellan de olika prognoserna.
Så vi fick fundera på om vi skulle försöka på att hitta en väderlucka, med risk för att ha alltför höga vågor från norr eller få regnområdet med ännu hårdare vind. Eller att bli kvar på svenska sidan för 4 dagar till, för så länge var det väntat att den hårda nordvästliga vinden skulle hålla i.
Valet var att lyckas pricka minsta möjliga sidovind, men tillräckligt mycket sid/medvind för att komma över på åländska sidan. Distansen från Freijan till första öarna som ger vindskydd på åländska sidan är ca 30 sjömil. I 10m/s sidovind så seglar vi nog 6 knop fast vågorna bromsar en del. Så vi beslöt att starta först klo 12 följande dag för att ha så svag vind som möjligt men ändå hinna fram före regn och hård vind.
Följande dag blåste det hårt på morgonen, men vi höll fast vid planen att starta klo 12 och det verkade gå bra. Vinden var nordväst kring 10 m/s, med lite mer i byarna. Och fast vi kom ut på helt öppet hav verkade vinden inte öka, prognosen stämde! Knöligt var det med våghöjd på minst 1,5m om inte mer? Över 20 sjömil gick det bra, vi kunde öka segelytan och det kändes som om vi var på bättre sidan. Då dog vinden plötsligt helt. Det var omöjligt att ha seglen uppe, de bara slog. Så vi fick starta motorn. De gunga helt massor, från 30 grader åt ena håller till lika mycket åt andra. I över en timme fick vi köra tills vi kom in bakom några öar och fick lä.
Mariehamn östra som vi inte varit till på många år hade bra med plats trots att många hade sökt sig in till stan för de kommande regndagarna.
Efter tre dygn med takeaway pizza hade vi fått tillräckligt av Mariehamn. Det var fortfarande kraftig nordvästlig vind, men regnet hade slutat. Utan nå direkta planer tog vi oss över Lumparn, österut. Seglinge skulle ha varit en bra hamn med tanke på vinden, men det hade nog alla andra också tänkt. Masthavet vi såg gjorde att vi inte ens närmade oss hamnen utan tog istället i land på vindsidan, Kumlinge Reimarshamn. Hamnen är inte så utsatt för NV-vind om man bara lyckas få en plats långt inne på bryggan. Det var inte svårt, vara bara några båtar där. Vi tog bojen längst in (som har ett grund ganska nära, utmärkt med en liten kanister) och där blåste det inte alls. Någon vecka senare var det en diskussion på Facebook där nån lyckades köra på grundet och skyllde på hamnen. Vi var bara nöjda för att ha en egen fin plats.