Skåne runt 2019

Göta kanal har varit en dröm sen tonåring. För 12 år sen var det riktigt nära att lyckas, skeppade skonaren Zangra mot kanalens öppning, vi hade bokat sista genomfarten för säsongen. Men natten före i trakten av Gotska sandön brast ett kylrör i motorn, och vi hade inte en chans att hinna få det fixat i tid. Seglade till Sandhamn och fick svetshjälp på Värmdö. Så vi fick segla ner till Tyskland utan kanalen.

Det här året hade Päivi ledigt hela sommaren och jag lyckades få 8 veckor ledigt från midsommaren framåt. Vi beslöt att gå in i Göta kanal, och sen bestämma före Göteborg om vi kommer tillbaka kanalvägen eller går runt Skåne.

Typisk nog var det fina östliga vindar hela veckan före midsommar, men när vi startade var det västligt som gällde. Så blev motor till Hangö. Från Hangö udd hade vi svag motvind och körde med storseglet uppe. Sjöbevakningen kom emot och några hundra meter bakom oss så saktade in och svängde om…så blev att dyka ner i stuvfacket och plocka upp konen illa kvickt. Direkt när vi fick upp den så svängde sjöbevakningen igen och fortsatte mot Hangö. Så vi fick tyvärr inte veta om det sku blivit böter eller bara ajja-baija. ☺

Det lovades hård västlig som sku vrida mot nord, så vi tog vägen norr om Nagu via Kökar till Rödhamn (Åland) och lyckades undvika direkt motvind men Skiftet var nog skumpigt i alla fall.

Det blev tidig start över Ålands hav, väderrapporten sa att vinden kommer att ändra från svag syd till hård västlig under eftermiddagen/kvällen. Vi motorseglade över. Taktiken lyckades bra, vi kom till Furusund i fint väder. Gotland runt startade samma dag och senare fick vi höra att 80 båtar avbrutit när vinden under kvällen hade ökat från 2 till 20 m/s på nån minut. Och samma hårda västvind höll sen i sig flera dagar. Vädret var verkligt omväxlande, skyfall och hård vind, för att på kvällen vara jättefint.

Bullandö några timmar efter störtregn och 16m/s.

Det blev raka spåret genom Stockholms skärgård ner förbi Nynäshamn till Oxelösund. Staden är på västra sidan om SSAB:s enorma stålverk.

När vi startade på morgonen och kört ett stycke ut från bryggan märkte jag att maskinen lät konstigt och att det inte kom kylvatten från avgasröret. Så vi seglade tillbaka till bryggan och kollade på impellern. Den hade tappat fyra blad, så blev att byta. Vattenpumpens axeltätningar var bytta förra sommaren och då var det också installerat ny impeller. Så höll inte ens ett år.

I motvind och lite regn kom vi fram till Mem, där Göta kanal börjar (eller slutar). Kanalkontoret sålde kanalbiljett (7042 kronor) och vi tog en kombo som också hade Trollhätta kanal (tusen kronor till). Sen fick vi direkt slussa in, gästhamnen var direkt över om slussen.

Kanalavgiften är beroende på båtstorlek och tidpunkt. Inte helt billigt, men i avgiften ingår det upp till 5 nätter per hamn (med el) så man kan bra tillbringa flera veckor i kanalen för samma summa.

Slussandet var inte svårt, men man får nog jobba på. En person (minst) ska vara i land och lägga linorna. Förlinan en 10-15 m framför båten och akterlinan så kort som möjligt. Vi använde ett reservfall på 30 m som förlina. Det går via ett block i fören till ena vinschen. Akterlinan direkt i knapen eller till andra vinschen. Så den som blir kvar i båten vinschar in linorna. Det här gäller om man ligger långt fram i slussen, ligger man längst bak kan man dra in linorna för hand. Det gör att de lägger segelbåtarna fram i slussen och motorbåtar bakom.

Det går att slussa i alla väder (förutom åska, då stängs allt), och vågor blir det inte. Däremot kan det vara jobbigt att hållas på ställe i den 7 m breda slussen om det är hård byig vind. Många slussar är i ganska öppet landskap.

Första lilla stad vid kanalen är Söderköping. Där går kanalen mitt genom stan, och gästhamnen är vid raden av hamnkrogar och glasskiosker. Det fanns glasskiosker överallt, det gäller för hela kanalen. Raden av slussar fortsätter fram till Norsholm där sjön Roxen börjar.

Kanalen och slussarna är öppna från kl. 9 till 18. Då vi kom fram till Norsholm hade vi två alternativ: Gå igenom sista slussen med järnvägsbro och fortsätta över Roxen (~15 sjömil) på kvällen eller stanna i Norsholm och slussa ut på Roxen kl. 9 på morgonen. Vi valde senare alternativet.

Följande morgon seglade vi över Roxen och kom fram till Berg. I Berg finns kanalens längsta slusstrappa med sju slussar efter varandra. Med 10-15 min per sluss blir det en två timmars slussmaraton. Vi väntade nedanför slussen, och när vi backade bort från bryggan märkte vi att det inte kom kylvatten från avgasröret. Vi var lite olämpligt för att börja kolla på sjövattenfiltret, impeller och dyligt, så vi beslöt oss att dra oss igenom slusstrappan. Som tur fick vi “låna” en person från grannbåten som dragare. Några svettiga timmar senare putsade vi sjövattenfiltret och allt fungerade igen. Sliten besättning och risk för regn gjorde att vi stannade i Bergs gästhamn till följande dag. Gästhamnen är i hamnbassängen mellan slusstrappan och följande dubbelsluss.

Från Berg slussade vi sen iväg oss mot Borensberg och körde över sjön Boren. Från sjösidan såg det helt ut som om vi siktade på skidbacken, men när vi kom närmare så såg vi nog att det var slussar, helt som det skulle. I Boren var det första gången som vi körde helt emot vad som stod i sjökortet. Valde att följa sjömärken och det fungerade bra.

I Borenshult höll de på och slussa neråt, så fick vänta ett par timmar. Sen kunde slussvakten berätta att hamnen i Motala var full, så vi hade tre alternativ. Övernatta i hamnen nedanför slussarna (med el), kanalen över om slussarna utan service eller fortsätta ut på Vättern. Vi beslöt tillsammans med en dansk båt att ta kanalalternativet.

Följande dag var det bara ett par sjömil och några broar så var vi i Motala. Tog tre timmar, för det var nåt strul med järnvägsbron…det gäller att inte ha för skyndsamt…

Motala är en stad i Borgåklassen där Göta kanalbolaget har sitt huvudkontor.

Vättern försökte vi segla över, gick bra till halva, sen dog vinden och vi fick köra till Karlsborg. Där ligger man också mitt i stan och har nära till butik och restauranger.

Från Karlsborg fortsatte vi upp till Forsvik för att bli slussade till högsta biten av kanalen, 91,8 möh. Kanalen är sprängd genom berget fram till sjön Vikaren. Det här var den vackraste biten av kanalen tyckte vi. Här stämde inte plotterns karta, enligt den körde vi över en liten ö. Men vi litade på sjömärken, det hade visat sig vara bäst.

Från Vikaren är det sen rak ränna ner mot Sjötorp. Inga sjöar så man behöver inte navigera alls. Några broar (18 st) och slussar (18 st de också) och ett par dagar så är man i Sjötorp vid Vänern och kanalen tar slut.

Vänern är en 30 sjömil tvärs över och 70 sjömil på längden, så där finns hamnar för en hel semester. Vi körde till Mariestad (ingen vind) och sen till Spikens fiskeläger. Det är Sveriges och Nordens(?) största insjöfiskehamn. Hörde att hamnen var full, så vi drog in magen och lade oss bland pulpetbåtarna med 5 cm vatten under kölen.

Från Spiken körde vi i motvind mot Vänersborg, väderraporten hade lovat medvind. Med regnmolnet kom också medvinden, så vi seglade i motsjö med 12 m/s medvind. Kändes helt konstigt, men efter nån timme dog motvågorna bort och blev bara normal medvind. Från Vänern är det Trollhätta kanal som går mot Göteborg. Den är en kommersiell kanal med maxmått 88 m*13,2 m och djup 5,4 m. Slussarna är stora och här får man be om sluss- eller broöppning på VHF. Nån personal ser man ingenstans, förutom i Trollhättan där de kollar att man betalt. Så när slussen öppnar är det bara att köra in och ta fast i nån hal stege. Här strömmar inte vattnet, utan bara sjunker (eller stiger) av sig själv. Avsaknaden av personal gjorde att det blev lite kaos då vi var fyra båtar på väg ner och mitt i Trollhättans trippelsluss kom det fyra emot. Så samtidigt som vi körde ut från slussen så körde de andra in. Åtta båtar som samtidigt försöker byta plats i 13 m bred ränna är ju nog en upplevelse, som vi sku bra klarat oss utan…

Ett fartyg i ”TrollMax” klassen kom emot

Mellan Trollhättan och Göteborg finns det inte nån bra hamn alls, den enda gästhamn som funnits, Lilla Edet, hade stängt och där var dessutom en 200 m lång stålbro med gallergolv för att ta sig in till land. Katastrof för hundtassar. Så vi beslöt oss att fortsätta till Göteborg. Gästhamnen i Göteborg kunde inte reservera nån plats och alla fina reservationssystem som Dockspot fungerar inte för att reservera samma dag. Men vi hittade på nätet en lite hamn “City Marina” på andra sidan Göta älv, och de lovade fixa plats när vi ringde och kollade. Det är en liten hamn som chartertbåtarna har som byteshamn på lördagar. Men andra dagar i veckan har de plats för andra båtar. Var jättefin stämning, rekommenderas. Klibbiga mooring lines, alltså linor från tyngder i bottnet i stället för bojar, hade de, men de finns på många ställen. Följande dag körde vi över älven till gästhamnen Lilla Bommen för att vara närmare centrum. Efter en för varm dag med för mycket folk i centrum beslöt vi att nu får det räcka med Göteborg, och vi seglade vidare. När vi kom ut från Göta älv höll vi på att bli överkörda av turbåtar. De körde med full fart (15-20 knop) och lämnade inte många meter tomt emellan. Vi försökte hålla oss undan så gott det gick. Här var det inte farleder, utan mera så att grunden var märkta och så kördes det på alla andra ställen.

Följande hamn var Donsö, ett fiskeläger det också, och jättefin liten by. Här var det eldrivna golfbilar som gällde. Märktes tydligt att det fiskades skaldjur, små krabbrester fanns överallt. Och våra hundar tuggade skal i ett…

Vi lämnade Göteborgs skärgård och satte full fart söderut. Först blåste det inte alls, sen lite för mycket. Så efter två dagsetapper stannade vi i Falkenberg tre nätter. Vid över 10 m/s motvind på öppet hav och våghöjd på närmare 2 meter så blir det för jobbigt för att kallas semester.

Vi råkade vara i Falkenberg samma veckoslut som det ordnades ”Wheels and Wings”. En jättetillställning med tusentals bilar, äldre än från år 1975. På fredag och lördagskväll ordnades det ”Cruising” där upp till 4000 bilar körde en lång rutt genom stan. Det var åskådare överallt längs rutten. Vissa bilar var otroligt fina, andra mera enligt konceptet rost & rock.

Från Falkenberg körde vi ut i ganska rejäla vågor, vi visste att vinden skulle mojna och hoppades på bra sidovind. Vinden räckte inte många timmar, men vågorna var nog där nästan hela dan. På eftermiddagen körde vi in i Torekovs lilla hamn. Är tydligen ett populärt ställe, där stekarna från “Solsidan” håller till på sommaren. Hamnkaptenen visade oss en fin plats utan på en ungefär lika stor båt. Senare fick vi ännu en utan på oss. Med tre båtar i bredd runt den lilla hamnen så var den så full att det bara var svängrum för en båt i taget mitt i. Väntade ett ordentligt kaos på morgonen, men förvånansvärt bra lyckades alla trassla sig ut.

Havet var som en spegel när vi körde iväg. Nu när det inte gick nån sjö så märkte man hur klart vattnet var, botten syntes hur tydligt som helst hela vägen ut ur hamnen och ett gott stycke ytterom. Har under åren blivit så van att man inte kan se bottnen där det är tillräckligt djupt för en segelbåt. Var bara att lita på ekolodet, fanns flera meter under kölen.

Norr om Kullen, som är en hög udde såg vi tumlare. Eller för det mesta en ryggfena som gjorde en snabb rund rörelse och försvann. Försökte fånga på bild, men var inte så lätt. Nu har vi hundra bilder av vatten och några bilder på ryggfenor... men fint var det i alla fall. En säl visade sig också bland med de små valarna.

Vi gjorde ett snabbstopp i Helsingborg för att samma dag hinna besöka ön Ven. Ven ligger mitt i Öresund och hör till Sverige. (trodde den hörde till Danmark, för där finns Tycko Brahe museum, och han var ju dansk. Tur att Päivi kolla före, så vi hade rätt gästflagga.)

Ven har tre hamnar, och vi hade blivit tipsade att Kyrkviken skulle vara bäst. Det visste tydligen andra också, hamnen var proppfull. Som tur hade en båt åkt ut just före vi kom in, så vi fick rum utanpå tre andra. Alternativet skulle varit att ankra ytterom hamnen eller segla över till Danmark.

När man ligger utanpå nån annan så hör det till att fråga de andra när de tänker åka följande morgon. De artiga svenskarna tog också av sig skorna när de gick över andras båtar (och för om masten) så vi gjorde samma. Skorna i ryggsäcken och 15 kg hund i famnen. Sen över tre båtar och upp på stenkanten. Efter ett par rundor beslöt vi att vi nog vill ha såna hamnar att vi kan gå iland direkt utan att hoppa över andra...

Från Ven seglade vi över till Danmark och den lilla hamnen i Hellerup. Var nämnd i vår danska hamnbok, men nämnd som så liten att båtar över tre meter breda inte ryms. Nå vi beslöt oss för att kolla i alla fall fast vi var för tjocka. Och visade sig att det precis fanns en passlig lucka för oss.

Hellerup segelklubb är känd för sin jollesegling. Den kända seglaren Paul Elvström representerade Hellerup.

Söderom Hellerup finns flere större marinor, som Tuborg hamnen. Vi ville ändå in i Köpenhamn och körde in mot centrum. Norr om centrum ligger (kryssnings) fartygshamnen, men där får inte nöjesbåtar köra in. Söder om den går det en smal farled som man är enda rutten för en segelbåt in mot Amaliehamnen. Vi tog en sightseeing runda förbi lille Havsfruen in till Nyhamn. Där kom sen broar emot. De är nog öppningsbara men bara några gånger per dygn. Precis bredvid Den lilla sjöjungfrun finns hamnen Langliniehamnen. Den var nämnd i vår hamnbok som en hamn som har så få gästplatser att man knappast får plats och därför stod det inte mer om hamnen. Vi chansade och hade tur igen. Ganska långt in i ett hörn var det en plats grönmarkerad och vi rymdes perfekt in. I Sverige och Danmark har de ett system med grön eller röd skylt på platserna. När den som har en säsongsplats är borta vänds skylten grön och dagen före den kommer tillbaka meddelas hamnkaptenen som går och vänder skylten till röd.

Det blev ganska passligt hård ostlig vind, så vi stannade tre dagar i Köpenhamn och väntade på att det skulle lugna. Vi fortsatte, inte under Öresundsbron, men över tunnel-delen mot Falsterbo i Sverige. Från Falsterbo blev det ett stopp i Gislöv och sen Ystad. Många känner säkert staden från Wallander filmerna, som är filmade där. Finns ett häfte som har alla filmade platser inritade. Vi råkade komma samtidigt som Ystad Jazz festival startade, så var liv och rörelse i stan.

Från Skånes sydsida fortsatte vi mot Simrishamn som är på Skånes östsida. Vi passerade Ales stenar där Kurt Wallander var och samlade sina tankar.

Från Simrishamn seglade vi över halva Hanöbukten till Hanö. Ett annat alternativ skulle varit Utklippan och rakt över bukten. De senaste dagarna hade varit molnfria på morgonen, men under dagen kom det åskmoln. När vi seglade mot till Hanö hann vi fram innan åskmolnen bildades. Hanö är en ganska hög holme med en liten gästhamn. Hamnkaptenen var hundvän och fixade så att vi kom direkt mot kajen och inte behövde hoppa över nån annan för att komma iland. Vi fick istället en båt utanpå oss. Hanö har varit en viktig hamn redan för flera hundra år sen, beror säkert på det att det är ganska jämnt sandbotten på 20-30 m djup ganska nära stranden.

Från Hanö startade vi genast på morgonen fast det inte var många timmar till Karlskrona. Samma väder igen. Klart solsken och ingen vind på morgonen, mitt på dagen kom molnen och vinden. Vid 14-tiden blev det åska. Vi kom precis in i Karlskrona när det började åska. Hamnkaptenen sa att det tyvärr var fullt (Karlskronadagarna) men en svensk seglare ropade att han ser en lucka som kanske just kunde räcka till för oss. Vi rymdes precis, och i samma sekund vi fick fast repen började störtregnet. Vi var så glada över platsen att vi förde en flaska skumppa som tack till båten som hade sett luckan. Karlskrona är en fin stad säger dom, men tyvärr så regnade det mer eller mycket mer nästan hela resten av dagen.

Från Karlskrona går det en 2,3 m farled österut och den kortar av vägen ganska ordentligt. Delar av den är muddrad i grunda fjärdar och hade bara linjetavlor. Tavlorna var så små att vi fick kolla på dem med kikare. Enligt kartan så var den muddrade delen otroligt smal, samma på plotterns karta, bara ett sträck. De lokala turbåtarna körde igen helt hur som helst och vi försökte hålla oss i den osynliga rännans högra kant samtidigt som vi blev omkörda på båda sidorna. Men gick bra och vi kom ut på Östersjön igen.

Vi lyckades undvika åskmolnen och hade fin medvind till Kalmar. Det sägs att det alltid är motvind i Kalmar sund, och en tio sjömil söder om Kalmar blev det mitt i allt motvind. Så vi surfade för motor i ordentlig medsjö mot vinden in till stan.

Kalmars hamn är centralt och skyddad. Här var det stolp-bojar som gällde. De hade så tjock ögla att det inte gick att använda vanlig bojkrok, utan man fick dra linan igenom. Päivi lyckades blixtsnabbt byta från bojkroken till bara rep medan jag backade in.

När vi fortsatte från Kalmar märkte vi att startmotorn just och just orkade dra runt motorn, men startade. Startakkun var den enda akku vi inte hade bytt, så ny akku kom på butikslistan. Oskarshamn var nästa stopp och vi hade redan siktat in oss på att gå igenom stan till en biltillbehörsbutik (med taxi tillbaka) men när vi checkade in i hamnkontoret så visade sig att det var just samma biltillbehörsbutik som hade hamnkontoret och det fanns ny akku i hamnen. Priset hade inte ens marin-tillägg så vi kom lämpligt undan.

Från Oskarshamn var det sen full fart norrut. Via Västervik och Sankt Annas skärgård till Arkösund. Farlederna är krokiga och smala så det gäller att ha koll på var man är. Helt annorlunda än Stockholms skärgård, där det bara är att tuta och köra.

När vi kom till Arkösund hade vi kört över vårt eget kölvatten från början av resan.

På väg mot Nynäshamn märkte vi att motorn inte orkade suga kylvatten utan att vi först fyllde sjövattenfiltret. Så när vi kom i hamn var det impellerbyte igen. Två blad brutna.

Upp genom Stockholm skärgård och över Ålands hav seglade i ganska frisk vind, som på Finska sidan som tur blev den sydvästliga vind vi hoppats på. Över Gullkrona fjärd blev det lite för knöligt så vi åkte in norr om Högsåra och med småfarleder mot Dalsbruk. Där kom en överraskning som vi inte hade på sjökortet, bro i stället för färja. Hoppsan. Efter snabb check med Google och plotterns karta kom vi fram till att bron ska vara 18 meter, så vi ryms under. Puuh.

Resten av hemvägen gick sen på rutin, men vi borde nog ha skärpt oss lite. Vi lyckades med att bada i fel bastu på Älgsjölandet... inte så lätt att hålla ordning på bastu 1 och 2. Bra bad var det i alla fall! Hemma i Borgå var vi på lördag, så hade en hel semesterdag före vardagen började. Nästan 1500 sjömil blev rundan.

Rutt:

Borgå-Träskesholmen-Killingholmen-Pihlajasaari-Lähteelä-Barösund-Sommaröstrand-Hangö-Högsåra Kejsarhamn-Nagu Kyrkbyn-Korpoström-Kökar Sandvik-Degerby-Rödhamn-Furusund-Bullandö-Nynäshamn-Oxelösund-Mem-Söderköping-Norsholm-Berg-Borenshult-Motala-Karlsborg-Törnboda-Sjötorp-Mariestad-Spiken-Vänersborg-Lilla Edet-Göteborg City Marina-Göteborg Lilla Bommen-Donö-Bua-Falkenberg-Torekov-Helsingborg-Ven Kyrkviken-Hellerup-Langelinie-Gislöv-Ystad-Simrishamn-Hanö-Karlskrona-Kalmar-Oskarshamn-Västervik-Arkösund-Nynäshamn-Bullandö-Gräddö-Rödhamn-Korpoström-Helsingholm-Dalsbruk-Hangö-Älgsjölandet-Sveaborg-Borgå

Päivi och Patricia med skeppshundarna Lara och Saga